Georg Strömbäck tar ned skohornet från villans tegelvägg, villan som han själv byggde mellan 1973 och 1976. Han tar på sig stövlarna och börjar gå mot verkstaden. Georg har hörapparaten på lagning så han skrattar, kupar handen vid örat och säger med hög och tydlig röst att alla som vill prata med honom får ropa i hans öra. Han är 89 år men att sakta ned på tempot har han inga planer på.
»Här inne har jag byggt många maskiner. Jag svetsar och arbetar i verkstaden varje dag. Här ska vi höja taket så jag kommer in med högre maskiner, ropar Georg och visar mot den bakre delen av verkstaden.
Här på gården i Sänkmyran, strax utanför Kalix, sex mil från den finska gränsen har Georg växt upp. Förr ståtade en gammal Norrbottensgård på gården men numer står här en tegelvilla och flera byggnader där Georg arbetar med sina projekt.
»Min far var smed, det krävde också att vara uppfinningsrik. Jag fick min grund från honom. Jag har sju syskon och vi lekte här på gården med allt möjligt som ungar gör. Uppfinnare har jag varit länge. Jag har alltid varit påhittig och har alltid någonting på gång. Huset byggde jag själv. Jag jobbade på dagarna och byggde på kvällarna.
Arbete är i fokus för Georg som arbetat över hela Norrbotten, bott i kojor och husvagnar.
»Jag har trivts med att jobba i skogen och med att uppfinna. Skogen betyder mycket för mig, skogen är mitt intresse, säger han med eftertryck.
Smart teknik
I omkring 60 år arbetade Georg med skog, det gör honom väl förtrogen med behoven i skogen. Det var just för att utveckla arbetet i skogen som Georg blev uppfinnare för drygt 40 år sedan. Den senaste uppfinningen är en planteringsmaskin. Han har uppfunnit smarta markberedare som sålts över hela Sverige, utvecklat nya skogsmaskiner, främjat återväxt och underlättat plantering.
»Markberedarna finns i olika storlekar, de river bort stenar och annat skräp och drar bort kvistar. De är väldigt användbara, de rör om på ytan och går även bra i 30 centimeter i tjockare humus. Jag har kvar min första skördare här på gården, den är speciell för mig. Något mer patent blir det inte men planteringsmaskinen är högaktuell och den ska jag fortsätta jobba med. Det finns ingen annan sådan här maskin. Det här är mitt livsverk, säger Georg.
Georg har nära till skratt men när han pratar om att hans tionde patent ska bli hans sista brister rösten.
»Det här blir mitt sista patent. Det är så det blir. Tio patent och jag har sålt sju uppfinningar.
Georg ser stolt på medan planteringsmaskinen körs ut genom den stora porten i byggnaden som han använder som verkstad. Han har spenderat många timmar i den dovt belysta lokalen för att färdigställa maskinen för visning. Längst ett löpande band kommer skogsplantorna åkande, en robot sätter ned dem i röret för plantering och så sätts plantan ned i jorden, allt med hjälp av smart teknik.
»Den kan sätta ned 22 000 plantor på en åttatimmarsdag. Det är bra jobbat, konstaterar Georg.
Smider planer från kökssoffan
Att Georg både är fiffig och händig har spridit sig och många frågar honom om råd och tips, inte minst vad gäller konstruktioner.
»De vet att jag är intresserad och nog kommer jag oftast på en lösning.
Georg går över gårdsplanen och tar av sig skorna på bron. På köksbordet har sambon Eivor Johansson ställt fram kokt potatis och köttbullar i en gräddig sås. Georg slår sig ned på träsoffan. På väggarna hänger tidningsartiklar som berättar om Georgs uppfinningar och utmärkelser som ”Silverkvisten” från Föreningen skogen. ”Genialt sa professorn” är en av rubrikerna på väggen.
»Här på soffan kommer jag på ett och annat snillrikt, här smider jag planer. Många uppfinningar har uppdagats här. Jag kan mycket teknik. Jag kommer på hur jag ska göra i huvudet och så gör jag det.
I stort sett allt uppfinnande har han finansierat själv. Han poängterar att han sökt medel från alla håll och kanter men mest fått avslag även om han till och med skrivit till svenska ministrar. Resultatet blev till slut ändå 130 000 från Länsstyrelsen i Norrbotten vilket Georg är mycket glad över. Han häller upp mjölk i glaset och sammanfattar åren som uppfinnare.
»Det har gått som det har gått. Jag har jobbat hela min livstid och aldrig stått still. Jag har aldrig legat på latsidan. Nu är jag här och är snart 90 år, säger Georg Strömbäck.