Fossila råvaror dominerar i dag både vår energiförsörjning och produktionen av många vardagsprodukter. För att kunna reflektera över hur snabbt vi kan fasa ut dessa och vilka verktyg vi kan använda, måste vi först acceptera omfattningen av utmaningen och möjligheterna som ligger framför oss.
2021 uppgick den globala energitillförseln till cirka 172 000 TWh. Sverige står för drygt 500 TWh av denna siffra. Mer än 80 procent av världens energi kom fortfarande från fossila källor som olja, kol och naturgas. Uttryckt i volym olja innebär detta cirka 14 miljarder kubikmeter, vilket i sin tur kan beskrivas av en kub med sidan 2,4 km. Sol- och vindenergi, som ofta framhålls som lösningen i den svenska debatten, stod för knappt 3 procent av den globala energiproduktionen.
I detta ligger en stor, och svår, global utmaning.
Att globalt eliminera fossila bränslen inom 10–30 år är i praktisk mening orealistiskt, särskilt om vi enbart förlitar oss på sol- och vindkraft. Det är ungefär lika framgångsrikt som att ge sig ut på älgjakt och begränsa beväpningen till en flugsmälla.
För att möta det ökande globala energibehovet, särskilt från de fattigaste delarna av världen, måste vi använda alla tillgängliga tekniker: sol, vind, vattenkraft, biobränsle och kärnkraft. En tidshorisont på 100 år är en offensiv men mer realistisk målsättning.
Kolväten är grundläggande komponenter i de flesta produkter vi använder dagligen, från kläder och bildäck till förpackningar och möbler. Dessa kolväten kan antingen ha ett fossilt ursprung eller komma från fotosyntes. Även om det tekniskt sett är möjligt att producera artificiella kolväten som e-metanol, är detta el-energikrävande och ineffektivt med dagens globalt fossiltunga energimix. Mer än 60 procent av världens elenergi producerades 2021 med fossila råvaror.
2022 tillverkades, som exempel, cirka 116 miljoner ton textilfiber globalt, varav 76 miljoner ton var syntetiska fibrer baserade på fossil olja. För att sätta detta i perspektiv är 76 miljoner ton ungefär sex gånger mer än vad den svenska cellulosaindustrin årligen producerar i form av pappersmassa. Den svenska cellulosaindustrin bidrar redan till produktionen av klimatsmarta förpackningar och klädfiber, men vi behöver öka denna produktion ytterligare. Oavsett om det handlar om fordonsbränslen, förpackningar eller kläder så kommer det krävas mer fotosyntes och råvara från skogen.
Att i klimatets namn lämna träden orörda i skogen är en orealistisk, och absurd, strategi. I stället bör vi öka fotosyntesen och skogsproduktionen genom förädling och gödsling. Detta måste göras med hänsyn till biologisk mångfald och riskspridning. En marknad för biodiversitetskrediter och ”aktiva” kolkrediter kan stimulera ökad skogsproduktion och samtidigt främja ett större hållbart skogsbruk, vilket vi bedömer är bättre och mer konstruktivt än att ”låta skogen stå” med alla de nedsidor det medför.
För att möta våra grundläggande materiella behov på ett hållbart sätt måste vi utveckla nya produkter och industriprocesser samt investera i ökad industrikapacitet. Kunskapen om hur man långsiktigt ökar skogsproduktionen finns redan – det handlar om att applicera växtförädling och säkerställa tillgång till vatten och näringsämnen.
En fråga som jag därför vill ställa till högprofilerade experter och debattörer som ofta exponeras i media – var finns kolvätena till framtidens produkter om man inte bejakar att ökad fotosyntes och skogsproduktion är en stor del av svaret?
Om de fattigaste i världen ska kunna nå en rimlig levnadsstandard, räcker det inte med planekonomiska argument att de ”rikaste” ska tvingas sänkas sin levnadsstandard. Ökad recirkulation av produkter räcker inte heller, mer än temporärt, eftersom recirkulerande system enligt naturlagar oundvikligen ”läcker”.
Om man politiskt menar allvar med att skapa ett fossilfritt samhälle krävs en diversifierad strategi som inkluderar alla tillgängliga fossilfria tekniker och en ökad skogsproduktion. En realistisk tidshorisont för denna omställning är upp till 100 år, och kontinuerliga innovationer och anpassningar kommer att vara nödvändiga.
Genom att kombinera dessa strategier kan vi ta steg mot en hållbar framtid med minskat fossilberoende och ökad användning av förnybara resurser.
Mats Boström
Vice vd, Norra Skog
