Den 16 maj arrangerade Norra Skog och LRF Nord en kväll på temat Jord- och skogspolitiken inför EU-valet 2024. Målsättningen var att få svar från de olika partierna och deras representanter om hur de ser på den svenska skogsbrukaren och lantbrukarens rätt att bruka sin mark.
– Vi vill verka för rätten att bruka sin egen skog. Det kan vara bra med krav från EU, men felet man gör är att man inte sätter sig in i hur den svenska skogen fungerar. Man pratar till exempel väldigt mycket om att spara gammal skog och att vi måste binda mer koldioxid. Men det är inte den gamla skogen som binder koldioxid, utan det är den unga, frodiga och växande skogen, säger Pär Lärkeryd och fortsätter:
– Dessutom pratar man mycket om att vi måste bryta koldioxidberoendet. Men majoriteten av alla koldioxidutsläpp globalt i dag har sin ursprungliga källa i olja kol och gas. Ersätter vi det har vi löst en stor del av problemet. Men vad ska det ersättas med? Det enda som kan ersätta de fossila produkterna i mängd är skog – och då måste vi använda skogens råvara. Låter vi gammal skog bara stå så kan vi alltså aldrig ersätta det fossila. Det här är det många som inte förstår.
Pär Lärkeryd menar att vi måste värna om den svenska modellen med vad som kallas pågående markanvändning.
– Skogsbruket är en pågående process. Men vi är på väg in med EU-krav där varje enskild avverkning hanteras nästan som om vi skulle bygga en ny industri. Och då blir det moment 22. Ett konkret exempel är det viktiga artskyddet, som är till för att skydda den biologiska mångfalden. I den svenska modellen har vi alltid av hävd haft det så att om vi får ett intrång på vårt ägande så får man ersättning. Men i EU:s modell fungerar det inte så. Om vi som skogsägare får ett intrång, så att vi inte tillåts bruka marken på grund av artskydd, så får vi inte ersättning, enligt EU, säger Pär Lärkeryd.
Det enda sättet, enligt EU-modellen, att få ersättning är då att stämma staten.
– Men man kan inte stämma staten om man inte först har fått avslag på en dispens från länsstyrelsen. Och länsstyrelsen handläggningstid är lång. När deras handläggning på dispensen blir klar så är det omöjligt att stämma staten – för då har det gått mer än ett år. Det är ytterligare ett moment 22 som lägger en död hand över den svenska skogen. Väldigt många skogsägare är också jordbrukare och det är väldigt viktigt för en levande landsbygd att de kan fortsätta att bruka sin mark. Det blir problem med tolkningen av hur EU-direktiv förs in i den svenska lagstiftningen, säger Pär Lärkeryd.
Han tillägger:
– Politikerna som representerar oss i parlamentet måste själva förstå hur det fungerar och jobba för vår sak. Det som beslutas i EU är alltid kompromisser mellan alla medlemsländer – och då måste Sveriges politiker vara pålästa.
När det gäller det svenska jordbruket är det bara 40 procent av det vi stoppar i munnen som har producerats i Sverige. I Finland är samma siffra 80 procent.
– Vi är väldigt beroende av export från andra länder. Inte minst nu, i den politiska situation vi befinner oss, måste vi värna om inhemsk produktion i Sverige. Och det finns ingen sektor i Sverige som genererar så mycket pengar till Sverige som skogsbruket. Skogen behövs för att bygga svensk välfärd. Skulle det nettoexportvärde vi har av skogsprodukter inte finnas skulle Sverige gå 100 miljarder back per år. Och redan nu har vi svårt att bygga välfärd – vi rustar ned skola, vård, omsorg, vägar och järnvägar. För att få råd att istället rusta upp måste vi ha intäkter till Sverige – och där är skogen den viktigaste faktorn.
I samband med Norra Skogs och LRF Nords möte intervjuades pär Lärkeryd av P4. Här kan du lyssna på hela intervjun: Morgon i P4 Västerbotten 16 maj