tt annat exempel på framgång är slutförhandlingarna i förnyelsebartdirektivet (RED III). Genom ett uthålligt påverkansarbete har vi bidragit till att toppar och grenar från skogen fortsatt kan räknas till direktivet. Detta kan tyckas vara en självklarhet för oss, men utsikterna till framgång var utmanande. EU-parlamentets ursprungliga förslag skulle ha inneburit ett stopp för så kallade primära skogsbränslen och därmed hade användningen av grot och bränsleved i praktiken helt stannat av. Detta var ett hot som nu är borta – och med lite vind i seglen har vi fortsatt kampen för det svenska familjeskogsbruket.
Mildrat lagförslag om restaurering av natur
EU-kommissionen presenterade i juni 2022 ett förslag till bindande mål för hur mycket av medlemsländernas natur som ska återskapas, Nature Restoration Law (NRL). Förslaget innehöll ett flertal bindande mål och skyldigheter där konsekvenserna skulle ha blivit väldigt stora för svenskt skogsbruk.
Det här lagförslaget har varit en av de mest omdebatterade frågorna under våren där polariseringen har varit stor och splittrat medlemsländerna. Det förslag som parlamentet till slut skulle rösta om förhandlades fram av det svenska ordförandeskapet, och trots att Sverige tillsammans med bland andra Finland, Polen och Italien röstade mot förslaget röstades det igenom.
Vi hade naturligtvis hoppats att förslaget skulle röstas ner helt och hållet – vilket alltså inte hände. Men i början av juli beslutade parlamentet ändå om ett antal väldigt betydelsefulla ändringar som innebär att denna lagstiftning inte får fullt så stora negativa konsekvenser för svenskt skogsbruk som vi befarade. Bland annat:
1) De hårda kraven på återvätning av jordbruksmark tas bort.
2) Återskapandet av natur och habitat ska syfta till att återställa skadad natur, inte att återskapa natur endast för återskapandets skull.
3) Icke-försämringsprincipen är borttagen. Det var en mycket hård skrivning som innebar att natur som omfattas av förslaget aldrig skulle få utsättas för negativ påverkan. Detta hade skapat en stor rättsosäkerhet för svenskt jord- och skogsbruk.
Men viktigast av allt:
4) Kravet på restaureringsåtgärder för att återskapa naturtyper ska bara gälla i Natura 2000-områden. Jämfört med kommissionens förslag innebär det att Sverige inte behöver avsätta två miljoner hektar produktiv skogsmark för att låta den utvecklas till naturtyper, eller återskapa en miljon hektar betesmark.
Under hela den här processen har Norra Skog – tillsammans med LRF, Södra och Mellanskog – på olika sätt drivit frågan om att EU måste fokusera på att undvika lagstiftning som tar värdefull skogsmark ur produktion. Gemensamt har vi legat på ihärdigt och punktmarkerat svenska EU-parlamentariker.
På nationell nivå har vi tryckt på att det är av största vikt att Naturvårdsverket ska ges uppdraget att förändra Sveriges rapportering av bevarandestatus för naturtyper. Detta för att undvika den överimplementering som den svenska rapporteringen orsakar eftersom vi valt att rapportera statusen för naturtyper på ett annat sätt än övriga EU, där vi utgår ifrån referensnivån 20 procent av förindustriell tid istället för tiden för vårt EU-inträde.
Men ännu är ingenting riktigt klappat och klart. Slutresultatet får vi se efter trilogförhandlingarna mellan företrädare för parlamentet, rådet och kommissionen de närmsta månaderna.
•••
Som kanske är bekant har EU ingen gemensam skogspolitik, detta ansvar ska ligga på varje enskilt medlemsland. Det finns dock en rad politikområden med stor påverkan på svensk skog där EU fortsatt vill lagstifta, framför allt vad gäller miljö- och energipolitiken. På nationell nivå brottas vi därtill med inskränkt ägande- och brukanderätt samt rättsosäkra och oförutsägbara regler. Här följer ytterligare några aktuella frågor:
Lagstiftning om skogsövervakning på gång
EU-kommissionen har under det senaste året arbetat med att förbereda en ny omfattande lagstiftning kring skogsövervakning och strategiska skogsplaner på skogsbruksnivå. Det här handlar nya EU-regler som ska se till att det finns detaljerade och aktuella uppgifter om hur skogarna inom EU mår och sköts, huvudsakligen genom fjärranalys.
Norra Skog har tidigare lämnat in ett svar på kommissionens allmänna konsultation där vi trycker på att detaljerad skogsövervakning och strategiska planer på skogsbruksnivå är en nationell fråga, inte en EU-fråga. Vi anser att skogsövervakning i huvudsak ska bygga på befintliga system som nationella inventeringar. Vi anser därtill att fjärranalys alltid måste ses som ett komplement till fältdata och inventering.
Som stor skogsnation inom EU har Sverige en lång och gedigen historia av att samla in och processa adekvat skogsinformation, framför allt genom Riksskogstaxeringen som i år firar 100-årsjubileum. Riksskogstaxeringens främsta syfte är redan idag att beskriva tillstånd och förändringar i Sveriges skogar. Uppgifterna används exempelvis för uppföljning och utvärdering av aktuell skogs-, miljö- och energipolitik. Detta räcker gott och väl.
EU-kommissionen har helt nyligen meddelat att man just nu inte avser att lägga fram lagförslaget om skogsövervakning. Det skjuts på framtiden.
Timmerförordning blir avskogningsförordning
Under våren antog Europarlamentet även den så kallade avskogningsförordningen, som ersätter EU:s timmerförordning. De huvudsakliga bestämmelserna i förordningen kommer att tillämpas från och med första januari 2025, i och med att timmerförordningen upphör att gälla.
Förordningen syftar till att stoppa avskogning och skogsförstörelse kopplat till specifika produkter som säljs på eller exporteras från EU-marknaden. Fokus för förordningen är främst jordbruksgrödor, men också trä- och fiberprodukter samt fasta biobränslen.
Regeringen beslöt därför i juni att utse en särskild utredare som ska lämna förslag för att anpassa svensk rätt till EU:s avskogningsförordning. Förslagen ska syfta till att regelverket följs på ett kostnadseffektivt och rättssäkert sätt och att hela Sverige kan anses vara ett lågriskland i förordningens mening, samtidigt som administrativa kostnader minimeras och jord- och skogsbrukets konkurrenskraft upprätthålls.
Vilka myndigheter som bör utses till behöriga myndigheter ska redovisas i ett delbetänkande senast 17 november 2023. I övrigt ska uppdraget redovisas 14 februari 2025.
Ny stor skogsutredning om hörnet
Som vi flaggade för i det förra numret av Skogsmagasinet förbereder regeringen en ny skogsutredning. Enligt förslaget i ett läckt utkast till direktiv ska utredaren bland annat lägga förslag om stärkt äganderätt, ändrade miljömål och ändrat myndighetsansvar. Utredaren ska även föreslå hur skogspolitiken ska anpassas till EU-politiken.
Vi hade signaler som tydde på att utredningen skulle presenteras innan semestern, men länge har det varit tyst i frågan. I sin regeringsförklaring, vid riksmötets öppnande den 12 september, utlovade dock statsminister Ulf Kristersson en ny skogsutredning.
Statsministern talade om skogen som en strategisk resurs både för klimatet och svensk konkurrenskraft. Vidare menade han att skogen också är en källa till nationell stolthet och en bärande del av vårt svenska kulturarv. En hållbar skogspolitik måste därför kunna förena miljöhänsyn med skogsbrukets ekonomiska villkor.
Norra Skog välkomnar en ny skogsutredning och efterlyser en bred överenskommelse om skogen utifrån en samhällsekonomisk analys. Det finns flera viktiga frågor att reda ut, till exempel synen på skogen som motor i den gröna omställningen men också regelverk kring nationell fridlysning och skiljelinjen mellan miljöbalk och skogsvårdslagstiftning. Här följer några av våra inspel:
1) Rättsutvecklingen har på senare år skapat stor frustration bland föreningens medlemmar där avsaknaden av politisk styrning och en oklar lagstiftning bidragit till rättsososäkra och oförutsägbara regler, vilket allt oftare tvingar enskilda skogsägare till ofrivilliga domstolsprocesser.
Skogsbruk är pågående markanvändning där avverkningar är en naturlig del i brukandet. På senare år har skogsvårdslagen, som är en så kallad speciallag, i princip tappat sin funktion. Underrättelser om avverkningar har i det närmaste ersatts av en tillståndsplikt enligt miljöbalken. Det är något som verkligen är fel när skogsägare som utvecklar höga naturvärden straffas med brukandeförbud eller beslut om att genomföra kostsamma artinventeringar som i nästa steg leder till inskränkningar i brukandet.
Efter en dom i Högsta domstolen har det därtill skapats nya frågetecken vad gäller rätt till ersättning vid inskränkning i brukandet. För att få ersättning måste skogsägare numer vända sig till tre olika instanser; först en anmälan till Skogsstyrelsen, sedan begära dispens hos länsstyrelsen och till sist stämma staten i Mark- och miljödomstolen. Detta är en helt orimlig ordning för att erhålla den ersättning som skogsägaren bör ha rätt till.
2) Miljömålet Levande skogar har fått stor betydelse för den skogliga miljöpolitiken och för bilden av hur skogsbruket påverkar miljön. Målstyrning är ofta ett kostnadseffektivt sätt att uppnå ett önskat resultat, men för att målstyrning ska fungera måste målen vara realistiska, mätbara och tydliga. Tyvärr lever inte miljömålet Levande skogar upp till dessa förväntningar, så som de nu hanteras. Därför efterlyser vi ett rejält omtag med fokus på uppnåbara mål som skapar motivation och positiva drivkrafter.
3) Vi anser även att jordförvärvslagen bör reformeras. Syftet med denna lagstiftning är att främja sysselsättning och bosättning på landsbygden och att bevara balansen mellan enskilda markägare, bolag och staten. Det enskilda skogsägandet har tyvärr minskat de senaste 20 åren varför vi förordar att regeringen stärker jordförvärvslagen och ta bort de luckor som finns idag.
4) Ett annat stort problem är att mindre grupperingar inom allmänheten, genom exempelvis ideella miljöorganisationer, kan använda Århuskonventionen för att överklaga avverkningar för enskilda skogsägare. Detta leder till att många enskilda skogsägare tvingas att försvara sin rätt att bruka sin skog i domstol, samtidigt som det inte kostar ideella organisationer någonting att starta en rättslig process. Vi anser därför att regeringen behöver se över Sveriges tolkning av Århuskonventionen och denna ojämna maktfördelning.
Delbetänkande blev debattbetänkande
I slutet av augusti lämnade den parlamentariska Renmarkskommittén (som bland annat utreder den laddade frågan om de renskötande samernas rätt att upplåta småviltsjakt, fiske och övrig jakt på statens mark) ett delbetänkande.
I betänkandet finns ett omfattande utredningsmaterial angående de samiska rättigheterna till jakt och fiske. Det finns också förslag till möjliga lösningar för hur jakt- och fiskerätten kan hanteras i framtiden. Men utredaren Eric M Runesson föreslår i nuläget ingen snabb överföring av jakt- och fiskerätten från staten till samebyarna enligt Girjasmodell. I stället föreslås utredningen arbeta vidare med frågan om jakt- och fiskerätten tillsammans med utredningens övriga uppgifter som ska vara klara 2025.
Runesson menar att de två åren fram till slutbetänkandet behövs för fortsatt medborgardialog. I väntan på det bör det nuvarande systemet där staten upplåter småviltsjakten och fisket ligga kvar.
”Det här är svåra frågor och det kräver mera tid och mycket pedagogik. Därför ville vi lägga fram ett försiktigare delbetänkande, ett ’debattbetänkande’. Vi behöver få mer tid att förankra förslagen i det svenska folkdjupet”, säger han.
Samtidigt planerar nu två samebyar i Gällivare kommun att gå i Girjas fotspår och stämma staten. Det är samebyarna Unna tjerusj (Sörkaitum) och Baste som vill ta strid om rätten till småviltsjakten och fisket.
Till sist: EU-kommissionen med nytt utspel
EU-kommissionen vill att skogsägare ska få betalt för annat än att avverka. Att skogen lagrar kol och hindrar översvämningar och jordskred bedöms vara mycket mer värt för samhället än traditionellt skogsbruk.
I en nyligen presenterad rapport har EU-kommissionen kommit med ett förslag till riktlinjer för att få myndigheter och skogsägare att börja med naturnära skogsbruk – med metoder som ska efterlikna skogens naturliga ekosystem. Det är en del i EU:s arbete för att vända trenden med förlusterna av livsmiljöer för djur och växter.
EU-kommissionen föreslår flera olika ersättningsmodeller – som att ta medel från EU:s jordbruksstöd, ge olika projektstöd, eller införa system där det privata näringslivet är med och betalar. För att ta del av vissa EU-stöd ska medlemsländerna själva bidra med stöd åt skogsägarna, enligt förslagen.
Landsbygdsminister Peter Kullgren har kommenterat det hela med att ”skogspolitiken är och ska förbli en nationell angelägenhet. Sverige har mycket lång erfarenhet och kompetens i skogsfrågor som vi använder för att fatta beslut om vad som är lämpligt att göra med de svenska skogarna”.
Fortsättning följer...