Erika Ranbrandt är född och uppvuxen på landet i Småland. När hon slutade gymnasiet flyttade hon till Jämtland och pluggade på folkhögskola. Hon valde att stanna kvar och säsonga och träffade då sin man Johan. Han var uppvuxen på Fursteli Gård och var helt inställd på att återvända dit och bosätta sig.
Gården köptes av Johans farfar på 1940-talet och en del skog hörde till. När Johans föräldrar tog över byggde farmor och farfar ett bostadshus intill.
– Johans föräldrar var tidigt ute med tanken på generationsskifte och lämnade över skogsfastigheten och gården till mig och Johan och Johans syster Marie medan de fortfarande var arbetsföra och kunde hjälpa till, säger Erika.
När föräldrarna lämnat ifrån sig gården byggde de ett eget hus några hundra meter längre bort. Skog har köpts till i omgångar och omfattar runt 500 hektar som är produktiv. Det som ligger närmast gården, ungefär hälften, brukas lite ”mjukare” än den övriga delen.
– Här lägger vi tonvikt på rekreation, biologisk mångfald och estetiska värden. Den övriga delen är vanlig produktionsskog. En del gör vi själva; plantering, röjning, gallring och vissa typer av mindre avverkningar. Men större uppdrag lejer vi bort via Norra Skog, berättar Erika.
På gården har hon byggt upp ett finsnickeri, där hon framför allt skapar köksinredningar åt både privat- och företagskunder. Hon älskar att jobba med trä och beskriver det som hårt och formbart och att materialet har oändliga möjligheter.
– Det finns inget som kan vara så lent som trä. Jag är uppvuxen i skogskanten och trä är ett element som alltid har funnits nära mig, säger hon.
Hon har sin försörjning på gården, men här samlas även en mängd andra verksamheter. Här sker bokutgivning om friluftsliv, matlagning i produktionskök vid kurser samt uthyrning av lägenheter och lokaler. Här anordnas timringskurser och både konstnärliga slöjdare och byggnadssnickare hyr in sig.
– I trähubben ingår också ett timmermansföretag, till vilka vi ibland levererar timmer i specialdimensioner. Det är en rolig och direkt koppling mellan vår skog och alla verksamheter på gården, säger Erika.
Invånarna på Fursteli Gård ser också möjligheter till alternativa verksamheter som skogen ger. Fröet till utvecklingen såddes av Johans pappa som började preparera skejtingspår på vintrarna för mer än 30 år sedan. Markerna ligger högt, så vintern kommer tidigare och ger goda förutsättningar för snö. Ryktet spred sig och med en stor del av världseliten boende i Östersund blev spåren snabbt populära.
– Det finns många små lokala aktörer som har dragit upp spår och de knyts alla samman till ett stort spårsystem. Det är som ett litet fritidsområde som drivs på ideell basis. Vi försöker hålla spåren så bra som möjligt under vintern, men vi tar ingen spåravgift. Istället får man gärna lämna ett bidrag om man är nöjd med sin upplevelse, säger Erika.
På sin skogsmark har de även bjudit in byn till att bygga mountainbikebanor, som nyttjas flitigt. Här har också skolan fått en plätt för att lära eleverna om livet i skogen.
– Aktiviteterna i skogen är baserade på våra egna intressen och de är luststyrda. Nyckeln är att det ska kännas roligt i längden, säger Erika.
Pulsen och öppenheten kring gården har genom åren lockat många människor att flytta till byn. Bland annat genom familjen Ranbrandt är det runt 40 personer inklusive barn som bosatt sig inom en kilometers radie. Först har man hyrt lägenhet på Fursteli Gård, sedan köpt ett äldre hus eller en tomt och byggt nytt. En tidigare nedläggningshotad skola blomstrar nu och har närmare 100 elever plus nästan lika många i förskolan.
– Många av de som kommit och bott hos oss har tidigare säsongat på fjällstationer. Där lever man ett speciellt liv tätt inpå varandra. Många har saknat det livet och då kommer de och bor i vår gemenskap på gården. Och när de bildar familj köper de eller bygger ett hus i närheten. Vi har också sålt några tomter till vänner som vill bo kvar i byn, säger Erika.
Hon älskar att bo på gården och ser det som lyxigt att ha både skidspår och vänner så nära.
– Min bästa morgon är när jag får börja med en joggingtur i skogen och sedan ta ett dopp i sjön. Vi bor otroligt fin här, säger hon.
Hon tror att det har varit lättare att hålla sams mellan delägarna i gården i och med att Johans mamma och pappa var tidigt ute med generationsskiftet. Syskonen hade hela livet vetat att de skulle få hantera gården tillsammans – de kunde i lugn och ro tänka på hur de skulle lösa allt tillsammans.
– Jag och Johan har två barn och Marie har två. Vi har redan nu börjat prata om hur vi ska göra i nästa steg, när nästa generation ska ta över. Man måste också komma ihåg att de som tar över måste få gå sin egen väg – då får man inte vara nostalgisk, säger Erika.
Hennes bästa tips till de som samäger en fastighet är:
– Kommunicera med varandra och växeldra!