Ugglor i skogen ger bättre överlevnad för plantorna

Mats Lundberg har jobbat som skogsinspektor åt Norra Skog i Skellefteå och har alltid varit fascinerad av ugglor. 

– Jag fotograferade min första lappuggla 1980, för nästan 45 år sedan. Då var den väldigt ovanlig i Västerbotten, säger Mats Lundberg, vars fågelintresse har gått i släkten på både mammans och pappans sida.

Den första praktiska nyttan av sina dubbla kunskaper av både skogsbruk och rovfåglar fick Mats som skogsinspektior i Örnsköldsvik, där han manövrerade så att både skogsbrukare och berguvar blev nöjda. 

Mats Lundberg har senare fortsatt arbetet med anpassning vid avverkningar på egen skog i samarbete med avverkare och maskinlag, med målsättning att även förbättra för ugglorna. Boplatser har bevarats och till och med utvecklas som häckningsplatser genom anpassad hänsyn.

Senaste vintern tog skogsinspektor Mattias Hellgren kontakt med Mats Lundberg för att tillsammans med Skogsstyrelsen diskutera vilken hänsyn som skulle tas till en känd slagugglehäckning. 

– Genom att tänka till och ha en god dialog kan man lösa det mesta, säger Mats Lundberg. 

Han och den tidigare kollegan Mattias Hellgren, skogsinspektor på Norra Skog, har ofta samarbetat för att hitta vägar för skogsägare som vill avverka eller göra andra aktiviteter i skogen och samtidigt skydda ugglorna. 

– Allt började när en medlem i Norra Skog skulle avverka och anmälde det till Skogsstyrelsen. Hos Skogsstyrelsen fanns en registrerad slagugglehäckning och de menade att en kraftigt tilltagen skyddszon skulle sparas i en cirkel kring boet. Då tog jag kontakt med Mats, säger Mattias Hellgren.

Tack vare Mats kunskap och erfarenhet kunde de, i samråd med Skogsstyrelsen, planera lämplig hänsyn för ugglans bo och därmed möjliggöra avverkning utan onödigt stor skyddszon. Och både markägaren och Skogsstyrelsen var nöjda. 

– Efter avverkningen har skogsägaren haft häckningar två år i rad på denna plats. Under 2024 var denna föryngring den enda kända föryngringen av slaguggla i Västerbotten. Både markägarna och slagugglan var nöjda i detta fall. Så allt går att lösa, säger Mats Lundberg. 

Han menar att man, med små och enkla lösningar, kan skapa en miljö som gör att ugglorna väljer att komma tillbaka år efter år, trots ett öppet hygge.  

– De gillar att jaga på hyggen. De sitter helst på högstubbar eller ett lämpligt hänsynsträd på hygget – det blir en bra jaktplats. Man ska glädjas om man får dit ugglor tills de nya plantorna blivit större, för då drabbas de inte längre av lika akuta skador av sorken. En ugglefamilj kan fånga 5 000–6 000 gnagare per år – och det är mycket, säger Mats Lundberg. 

Finns ett ugglebo på eller i anslutning till planerad avverkning bör målet vara att spara boplatsen samt titta på övrig hänsyn som kan vara aktuell. Det bästa är om det går att samordna så att lämnad hänsyn koncentreras i närhet till boplatsen. Stormfasta hänsynsträd och träd som kan beskugga boet skyddar ungarna från värsta solvärmen. Tänk dock på att på blöt mark finns risken att träd faller av vinden och skadar boet.  

– Informationen till maskinförarna inför avverkningen är mycket viktig, till exempel att inte fälla in i lämnat område så att boet skadas, säger Mats Lundberg.

Har man rovfåglar och ugglor i området ska de finnas med i tanken då man gör sin årliga planering för att inte störa fåglarna mer än nödvändigt. Ugglor och andra rovfåglar ser nämligen ut sin boplats i februari, mars och blir det störningar då så blir det ingen häckning.  

– Därför kanske man ska göra skogsbruksåtgärder i november och januari istället för i mars, april vid kända häckningsplatser. Tyvärr kan vi också se problem med skoterkörning som kommer ut i skog och berg och stör häckningar under vårvintern, säger Mats Lundberg. 

Han ser med glädje att kunskapen kring kombinationen naturhänsyn och skogsbruk växer och att allt fler blir engagerade i frågan. 

Det går att skydda och hjälpa fåglar och ändå bedriva aktivt skogsbruk. Här har vi pratat om två av våra största ugglor, men vi ska naturligtvis även tänka på våra andra skogslevande ugglor. Berguv, pärluggla och sparvuggla behöver även hänsyn och anpassningar. 

– Det viktigaste är dialogen, att lyssna på varandra och låta allas kompetens komma fram. Det ska inte vara en kamp om vem som vinner. Känslan och minnet av ett möte med en uggla i vår skog värmer länge, säger Mats Lundberg.