– I skogen kan vi få mental återhämtning och ett lugn som är svårt att uppnå i andra miljöer, säger Elisabet Sonntag Öström, som själv är skogsägare och medlem i Norra Skog.
Hon har varit verksam vid enheten för yrkes- och miljömedicin vid Umeå universitet och har samarbetat med andra forskare i programmet Skog och Hälsa, som bland annat Umeå kommun stödjer. Sedan 2006 har 50 Umeåbor, som behandlades vid Stressrehabkliniken vid Norrlands universitetssjukhus, fått prova på olika typer av skogsmiljö runt Bäcksjön, ett populärt utflyktområde nära Umeå.
Forskarna genomförde först en pilotstudie med sex deltagare, som tillbringade fyra timmar i skogen två gånger i veckan under elva veckor. De började med en timme tillsammans vid en lägereld för frukost, följt av två timmar för sig själva i valda skogsområden, och avslutade med en timme tillsammans igen.
Samma upplägg användes sedan i en större studie med 44 patienter under tre månader. De jämfördes med en kontrollgrupp på 46 patienter som levde som vanligt. Efter tre månader fick alla patienter kognitiv beteendeterapi som rehabilitering.
Resultaten visade att patienterna fick bättre förmåga till uppmärksamhet efter att de hade varit i skogen. Både innan och efter skogsbesöket mättes blodtrycket samt att patienterna fick göra ett så kallat KUB-test.
– De fick bättre resultat på både blodtryck och KUB-testet efter att de varit i skogen. Hjärnan hade fått vila. Studiens resultat visade på ett bättre välmående, säger Elisabet Sonntag Öström.
För många deltagare väckte skogsterapin inledningsvis skepsis. ”Från början tänkte jag att det var humbug. Men jag var desperat och tänkte att det här vill jag prova”, berättar en deltagare. Hon beskriver sedan upplevelsen som ”fantastisk.”
En annan av de deltagande kvinnorna berättar om hur hon kämpade med oro och rastlöshet, men hur naturens stillhet sakta förändrade henne. ”När jag går ut till min plats i skogen känner jag mig lugnare. Jag vet att jag har min egen tid därute, en stund då jag kan vara väldigt lugn och bara njuta.”
Elisabet Sonntag Öström menar att det var känslan av stillhet och kravlöshet, som skogen erbjuder, som var så värdefull för de utmattade. I sina intervjuer beskriver deltagarna hur de ofta söker sig till gömställen – kanske mellan stenar, i tät granskog eller intill en skyddande tall. En kvinna berättar att hon kände sig ”omfamnad” av skogen, och förklarar att skogen gav henne en särskild trygghet.
I behandlingen uppmuntrades deltagarna att undvika alla former av prestation. Istället skulle de sitta eller ströva långsamt i ett särskilt avgränsat område. Studien handlade med andra ord inte om fysisk aktivitet i skogen, vilket sedan tidigare är bevisat positivt för hälsan.
– Det var viktigt att deltagarna bara skulle vara, utan krav på prestation, förklarar Elisabet Sonntag Öström.
Hon framhåller att detta gör naturvistelsen till en form av mindfulness. Forskning visar att tekniker för mindfulness har en konkret effekt på hjärnan genom att hjälpa individer att fokusera på nuet, utan att oroas av framtid och förflutet. Enligt Elisabet Sonntag Öström kan naturvistelserna ge samma effekt, då de hjälper deltagarna att uppmärksamma sinnesintryck, som vattnets kluckande eller en hackspetts knackande. ”Det är nästan som att man blir ett med naturen”, säger en deltagare.
Favoritplatserna: strandkanten och tallarnas pelarsalar
Sonntag Öström och hennes kollegor studerade också var i skogen deltagarna helst ville vistas. I Bäcksjöområdet fanns åtta olika platser att välja mellan, och deltagarna valde ofta strandkanten vid sjön eller pelarsalar med höga tallar.
– Pelarsalarna, där ljuset silas ned mellan trädstammarna har en dragningskraft för många. Liknande resultat synts i internationella studier. De som lockas av tät, skyddande skog, som den klassiska sagoskogen, finner den ofta lugnande, säger hon och tillägger:
– En av patienterna, som var före detta skogsarbetare, var en gång i det område som vi kallade buskiga skogen. Det enda han såg var jobb, jobb och jobb. Buskiga skogen var inte kravlöst för honom.
Att naturvistelser kan vara en del av framtidens rehabilitering står klart, men inom den etablerade sjukvården krävs tydliga vetenskapliga belägg innan skogsterapin kan bli verklighet. I andra delar av Sverige, exempelvis i Alnarps trädgårdsrehabilitering, används också grönområden i behandling av utbrända.
Sonntag Öström menar att även om det kan dröja innan skogsterapi ges på recept, så bör arbetsgivare och individer ändå fundera över att ta till naturen för att förebygga utmattning. Att tillbringa tid vid en sjö eller på en stubbe kan vara nog så värdefullt.
– För de här patienterna kan skogen vara en fristad från krav och en plats för återhämtning. Det kan vara så enkelt som att bara förnimma, säger Elisabet Sonntag Öström.
Hon själv älskar att vara ute i skogen och ger sig ut så snart hon har möjlighet. Hon och maken äger skog i Obbola, Sävar och Nordmaling och de gör ganska mycket skogsarbete själva.
– Men när det ska avverkas och röjas så lejer vi bort, säger hon.
De båda ser skogen som en plats för rekreation, men de har inte anpassat åtgärderna efter det. Dock har de biotopskyddat delar av skogen i Obbola, vilket innebär att den inte får avverkas på 50 år.
– Avverkar vi så återplanterar vi alltid. Jag har alltid varit en skogsmänniska. Jag har tänkt många gånger att varför blev jag fysioterapeut – jag skulle ju ha blivit något inom skogen!