»Även fast skadenivåerna fortfarande är oacceptabelt höga, så ser vi en positiv trend med minskande skador på många platser. För att lyckas minska skadorna på sikt så behöver vi fortsätta den viktiga dialogen mellan skogsägare och viltförvaltningen utifrån de lokala förutsättningar som finns i olika områden, säger Magnus Kristoffersson, regional viltsamordnare på Skogsstyrelsen.
Neråt men ändå inte i mål
Betesskador på ungskog leder till en försämrad virkeskvalitet och minskad tillväxt i skogen och ger därmed ekonomiska förluster för skogsägaren och samhället. Enligt tidigare beräkningar kostar betesskador samhället årligen miljardbelopp.
Varje älgförvaltning, där såväl beslutsfattare, skogsbransch och jägare ingår, har i uppdrag att skapa balans på foder, skador och olyckor. För markägares del handlar det främst om att jobba med foderdelen och i Skogsstyrelsens senaste mätning syns redan resultatet av att fler ökat på sin tallplantering och bidragit till mer vinterfoder.
»Det vi mäter och har data för inventeringen Äbin är att den procentuella andelen skador på tall minskar. Inventeringen visar även att såväl antal som andel tall i landskapet ökar och det är med säkerhet en bidragande faktor till att skadorna minskar. Vi vet även att det finns många andra faktorer som påverkar hur höga skadenivåerna blir och där antal älgar är en av många andra, berättar Magnus Kristoffersson.
Söker svar genom projekt
För att ta reda på vilka faktorer som har störst betydelse för viltbetesskador pågår nu ett projekt ”Samverkan skog och vilt”. Där går Skogsstyrelsen ned i skala och tittar närmre på de faktorer som är aktuella för områden i norra Sverige.
»Genom att fokusera på de mest skadedrabbade områdena och tillföra lokal kunskap i den lokala dialogen mellan markägare och jägare kan vi gemensamt finna lösningar som kan bidra till lösningar på problemen, avslutar Magnus Kristoffersson.
Sammanfattning av läget för respektive län:
Norrbottens län: De årliga skadorna ligger fortsatt på omkring elva procent med de största skadorna i de norra delarna av länet. Några områden i länet har haft en positiv trend med minskade skador de senaste åren, till exempel i områden kring Arvidsjaur, Arjeplog, Boden, Luleå, Piteå och Älvsbyn. Föryngringen av skog i Norrbotten domineras helt av plantering med tall.
Västerbottens län: De årliga skadorna i Västerbottens län minskar och ligger på omkring 12 procent. I nordvästra och nordöstra delarna av länet ökar dock skadorna. Föryngring med tall ökar i länet som helhet.
Västernorrlands län: De årliga skadorna i Västernorrland minskar men ligger ändå på höga 15 procent. Det är dock stora lokala skillnader med en koncentration av höga årsskador väster om Örnsköldsvik. Positivt för länet är att andelen tall i landskapet ökar.
Jämtlands län: De årliga skadorna i Jämtland minskar och ligger på omkring elva procent. Resultaten och förutsättningarna skiljer sig dock åt mellan olika delar i länet. I Härjedalen ligger skadenivån på fem procent. I västra Jämtland ligger däremot skadenivån på 23 procent. Andelen tall ökar generellt i länet men det finns utrymme för förbättring i vissa områden.